En kväll att minnas

Skarpa linjer, raka byggnader, geometriska figurer. Ute. Nålstick av ljus.
Inne - cigarrer, whisky, män.

Livet är där, på balkongen. Mittemellan.

Varmt, hett, rått, naket.

Jag tänker att kanske ökar röken i styrka, den sprider sig, täcker mer och mer rum. Flyter ut på balkongen ängs marken, växer upp till våra öron och ut över räcket till staden. Den täcker alla nålstickslysen som är stungna genom den svarta, svarta betongen, stålet, glaset.

I den kärva röken känns livet hårdare. Det gör ont, men inte för mycket.

Capitan

Aaaahhaaha
Handen i skyn, från is smälter. Ett leende bryter ensamt isen. Vid liv igen.
Jag ser ut över en rad av skyhöga artefakter. Naturen har mejslats in i mellanrummen. Utan oss fanns inget i min åsyn, utan mig vore det ingen här.

Lämnar en annan del bort. Jag tar över det hela, kör över hela kvarter. Icke-linjärt och samtidigt på linjen. Övertar och överdriver.

Lämnar land, strider på landgången till skeppet.

Jag är inte längre på drift.

Jag styr skutan.

Capitan