Skörd

surr surr surrrrr
Slagrytm. Konstans, möjlighet till evighet.
Taget ur tiden, innehåller just det ögonblick potential att vara för evigt.

En kristallkrona innehåller tusen kristaller, sex glödlampor, och megalomani.

Fingerpistoler, åt höger, åt vänster, snett uppåt, bildar en perfekt triangel med kronan i topp.

"Vi betalar våra skulder ibland (våra skulder måste betalas en gång?)"

Softer, Sorger

"Med allt som är, är det så bevänt, att det kunde hänt..."

"Genom tiden faller det sig, att en pil nu flyr. Vänd i vind i vånda."

Introduktionerna var nu avklarade, värderade han, medan trappans steg långsamt försvann i bakhuvudets potentiella syns avskrädeshögar. En ny gryning, ljuset sprängde upp hela kroppen så fort dörren forcerats - nåja, öppnats, en vidareutveckling och dramatisering passade honom nog bättre - och hela härligheten uppenbarat sig strax utanför och han befann sig på, ja, trappan, för ett ögonblick; utan att för den skull stanna upp, men ändå, inte riktigt, i ett perfekt flöde. Då tog han nästa steg.

Streams

The still strength of empathy. Or was it beauty? just


Silly.
In the course of time currents flow and follow freely - nay, bound by troughs , veins...blood - and thus; heart.

Dispassionately discussing daily digressions...

Ever longer yet the streams of sorrowful, pleasant, melancholic...love? 


Furiously falling, fighting - failing - never fading.

M-befallningen

Vikten av våra fötter i rörelse.
Avbilda, veta, döma. I allt detta bildar/skapar vi själva, oss och verkligheten genom ett geografiskt prisma.

Gån för den skull ut...


Sålunda gjordes världen om till ord. Och skapelsen krona, varmed den föddes åter ny.


Orden och fötterna.  

Sama...

Ett avgränsat rum. Tom gräsplan, solstolar. Övergivna. Omgärdat av en mur med en längd gräsplan emellan. Omslutet av kuliss.
Jag läser, njuter sol och enskildhet.
Två barn leker vid poolens kant.
Ovan skränar folk i samtal.
De två är nu i poolen. Nej, bara en.

Jag: på väg in, stannar, fegar, fryser, iakttar.

Den lilla snurrar, konstigt, länge. När är det inte en snorkel där?

I. De ropar lite slött från ovan. Månne åt de två?

Tar ett tag, under upp. Nu skriker de högre.

Pekar, på väg, över räcket, ner.

Den lilla! Hon syns ej!


Försöker ta mig dit på nolltid, klumpigt.

Strax är jag där.

Ser: hon är på botten, ser uppåt, ser mig?

Något missnöjd, rör sig, lugn?

Jag går ner och drar upp henne - det har redan hänt.

Sen upp på kanten, millisekunds tvekan, till vem ska jag lämna?


De är nu här, börjar hjärtpump, konstgjord andning.

Jag är knappt stressad, kall i handling.

Ser på något sätt sätt att hon är levande.

Yalla doktor!


Hon spyr upp vatten och gnyr. Och så är det över.

Stort - tänker jag, men känner det icke.

Avdelad (avgränsad) och ändamålsenlig handling. Operationell och effektiv.

En maskin

Melody

No escape from the panta rei they said.
No escape from...now. Constant.

"without a gun, laying on a pile och gunpowder, singing".

Melody (swings, shifts, a way out, away)

The fluttering of minds so extended...

Är det så att kärlekens vara försvunnit på grund av bristande koncentrationsförmåga?

Diallo...

...vampires we are. content for for none to see (to sea). Content at sea, as sea.
What if the blood could always float, stream, peace.
Alas, there is no time.

Nya kaster, nya hamnar, nya ögon.
Med människornas underverk för ögonen
Stannar blodet och pulserar
Lossar.

Blankt stengolv - då

Poesin har försvunnit, något...dröjer sig kvar...
Hur det var, där i början, lukten, känslan, magin...
Värt den, den lilla.
Slutet så starkt och början densamma. Symbolisk och dikotom.

Det är snarast känslan av lukten som är där?!
Fysiskt är jag tillbaka där, precis, jag började denna resan. I huset där jag bodde den första tiden.
Det faller tillbaka, jag ...enhandslöst, den andra gäller nuet.

Varför känns det så här?

Så kommer stagnationen

Nostalgin, ångesten.

2011-12-29 Landvetter

Om man drar linjer genom din livskronologi återkommer somliga händelser med hittillsvarande säkerhet.
Uppbrott-nedslag-nybyggande- i punkter, som cirklar.
Om man inte drar linjer, eller tvärdrar, finns kanske en annan geometri.
Linjerna blir rutmönster, system, tryggheter,

ej längre ska jag stå här, ej längre är det jag som står kvar

Vad har det blivit av dej?

Till slut, i avskildheten ger jag upp vid faktumet att kanske ändock, vill jag.

Det är svårt att se vad som faktiskt blivit, vad som värkt fram.

Men något är det, som rinner av, irriterar, känslan av att det inte längre är...detsamma.

Det går inte riktigt att konsolidera det i ett handlingsmönster.

Eller, vad värre är, med självuppfattningen.

Och då följer en kollision.

Eller en klyfta

Anslå en riktning - Chart a route

På båten, på havet, i skeppet, i rymden; är alla riktningar möjliga.

Utom att stå kvar, still.

Alltid nästa steg, bakom nästa knalle, runt nästa udde.

Alltid ska vi söka.


Jag ska skjuta båten ut från stranden, ta upp vandringsstaven.

Lost in Space

Det har fallit öar längs kusten.

Om morgonen sätter båtar fart för att kryssa sig framåt.

Strävandes mot nya kuster.

Vid en annan horisont står jag.

Vinden viskande.

Sinnet fladdrande, flux.

Ögonskugga

Trött och slagen som en hjälte när kameran slutat rulla.

Från sidan kommer i svarta båtar allt det där kalla hårda, texter.

Mörkret och ögonen

Där finns tyngd. Allvar.

Gnistra

Nästa steg...

Så trött, för att göra det, att orka...går därför till skogens kant, där kronans löv sveper mitt synfälts rand, och molnen skymmer solens starkaste strålar. Surr surr, kvitter...slinga av sol och ljud sveper runt bildar girlanger runt mig svirar, snurrar, mot himmelen och tillbaka, virvlar runt.

Solljud.

Omgärdad av snirklar andas jag djupt.

Några strålar tränger igenom starkare. Och det gnistrar till.

Det blir en bild.

Spegelseende

Spegelse, för att se bakom dig själv. Den du varit. Historien kommer kanske inte tillbaka, men det gör spegeln.

Alltså, Du kommer alltid att se tillbaka, reflektera; se din historia och tänka: varför?

Ett oreflekterat liv är - vid eftertanke och plötslig överraskning - fulländat levande.

Men förändringen ligger i betraktelsen, varandet är allt, ändå allt.