Sama...

Ett avgränsat rum. Tom gräsplan, solstolar. Övergivna. Omgärdat av en mur med en längd gräsplan emellan. Omslutet av kuliss.
Jag läser, njuter sol och enskildhet.
Två barn leker vid poolens kant.
Ovan skränar folk i samtal.
De två är nu i poolen. Nej, bara en.

Jag: på väg in, stannar, fegar, fryser, iakttar.

Den lilla snurrar, konstigt, länge. När är det inte en snorkel där?

I. De ropar lite slött från ovan. Månne åt de två?

Tar ett tag, under upp. Nu skriker de högre.

Pekar, på väg, över räcket, ner.

Den lilla! Hon syns ej!


Försöker ta mig dit på nolltid, klumpigt.

Strax är jag där.

Ser: hon är på botten, ser uppåt, ser mig?

Något missnöjd, rör sig, lugn?

Jag går ner och drar upp henne - det har redan hänt.

Sen upp på kanten, millisekunds tvekan, till vem ska jag lämna?


De är nu här, börjar hjärtpump, konstgjord andning.

Jag är knappt stressad, kall i handling.

Ser på något sätt sätt att hon är levande.

Yalla doktor!


Hon spyr upp vatten och gnyr. Och så är det över.

Stort - tänker jag, men känner det icke.

Avdelad (avgränsad) och ändamålsenlig handling. Operationell och effektiv.

En maskin