Poesin har försvunnit, något...dröjer sig kvar...
Hur det var, där i början, lukten, känslan, magin...
Värt den, den lilla.
Slutet så starkt och början densamma. Symbolisk och dikotom.
Det är snarast känslan av lukten som är där?!
Fysiskt är jag tillbaka där, precis, jag började denna resan. I huset där jag bodde den första tiden.
Det faller tillbaka, jag ...enhandslöst, den andra gäller nuet.
Varför känns det så här?
Så kommer stagnationen
Nostalgin, ångesten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar