Never...

Evil is never greater than what can be lit up and out.

Never that, never again.

And still...never

From here on out, till the end.

Always.

Never give up the fight, always give in to the light.

One Summer Night

Ibland är orden överflödiga. Och ibland måste de fram.

Tystnad eller text.

En sommarnatt

http://www.youtube.com/watch?v=5ZF7LbEsboc

Day is done

Another shame is gone. Left in the puddle of hope.

Another game is on. Left me all behind.

Another blame is found. Left to carry the day.

Another day is done. Left to the excesses of history.

Another day is dawned. Never leave me.

Lightning crashes

Down down and on.

So it goes, and there we go, again.

Easy and lost. Yet...

Again.

With what's been and is.

With the feelings and, really, the web and rope between us.

There is nowhere else to go. I do not go back

And on I go. But you?

And, obviously, again, things are not going as thought.

But this forward movement, impeded, is disconcerting.

No choice. Not MY choice.

Which is the ...hehe...

Never...alway? Give up the fight

Never give up the fight

Never give up the fight

Never give up the fight....

Sweet dreams

Söta drömmar, eller vaken, svettig, sömnlös.

Den söta, tjocka lukten saktar ner själva rummet. I långsam rörelse simmar jag framåt. I lättsam svårighet med musik som blandat sig med lukten och är ifrån den oskiljbar. Lukt, luft och musik en cocktail hälld så att den till bredden fyller rummet.

Dova, många färger, i rummet.

Där inne är jag, och försvinner, tappar tråden.

Vart vill jag här?

Tills jag fattar att jag inget behöver, att alt finns där.

Med ens sluter sig allt utanför, hela universum reduceras till det flytande, täta, rummet.

Sinnena överfylls av lukt, ljud smak, färg. Allt.

Njut

Sunrise Jakarta

Solen går upp igen. Men vi missar den. I mörkret är stadsljusen nålar som prickat in hål i fonden av mörka konturer. Vi ser våra andar flyta ut och samman med staden. Vi skär blicken genom allt, till själva kärnan; och stänger dörren.

När solen sedan håller staden uppe, stagar skyskrapor och hus, har det redan blixtrat och passerat.

Natten är oss förbi. Och bara morgonen...som inte ens finns, har dagen oss redan fastslagna i sina bojor.