The still strength of empathy. Or was it beauty? just
Silly.
In the course of time currents flow and follow freely - nay, bound by troughs , veins...blood - and thus; heart.
Dispassionately discussing daily digressions...
Ever longer yet the streams of sorrowful, pleasant, melancholic...love?
Furiously falling, fighting - failing - never fading.
Man ger sig ut som ung soldat, man undrar varför och vart man ska...det finns nåt vackert i varje transithall, det är så mycket vackert å man vill ha allt...
måndag 23 juli 2012
M-befallningen
Vikten av våra fötter i rörelse.
Avbilda, veta, döma. I allt detta bildar/skapar vi själva, oss och verkligheten genom ett geografiskt prisma.
Gån för den skull ut...
Sålunda gjordes världen om till ord. Och skapelsen krona, varmed den föddes åter ny.
Orden och fötterna.
Avbilda, veta, döma. I allt detta bildar/skapar vi själva, oss och verkligheten genom ett geografiskt prisma.
Gån för den skull ut...
Sålunda gjordes världen om till ord. Och skapelsen krona, varmed den föddes åter ny.
Orden och fötterna.
Sama...
Ett avgränsat rum. Tom gräsplan, solstolar. Övergivna. Omgärdat av en mur med en längd gräsplan emellan. Omslutet av kuliss.
Jag läser, njuter sol och enskildhet.
Två barn leker vid poolens kant.
Ovan skränar folk i samtal.
De två är nu i poolen. Nej, bara en.
Jag: på väg in, stannar, fegar, fryser, iakttar.
Den lilla snurrar, konstigt, länge. När är det inte en snorkel där?
I. De ropar lite slött från ovan. Månne åt de två?
Tar ett tag, under upp. Nu skriker de högre.
Pekar, på väg, över räcket, ner.
Den lilla! Hon syns ej!
Försöker ta mig dit på nolltid, klumpigt.
Strax är jag där.
Ser: hon är på botten, ser uppåt, ser mig?
Något missnöjd, rör sig, lugn?
Jag går ner och drar upp henne - det har redan hänt.
Sen upp på kanten, millisekunds tvekan, till vem ska jag lämna?
De är nu här, börjar hjärtpump, konstgjord andning.
Jag är knappt stressad, kall i handling.
Ser på något sätt sätt att hon är levande.
Yalla doktor!
Hon spyr upp vatten och gnyr. Och så är det över.
Stort - tänker jag, men känner det icke.
Avdelad (avgränsad) och ändamålsenlig handling. Operationell och effektiv.
En maskin
Jag läser, njuter sol och enskildhet.
Två barn leker vid poolens kant.
Ovan skränar folk i samtal.
De två är nu i poolen. Nej, bara en.
Jag: på väg in, stannar, fegar, fryser, iakttar.
Den lilla snurrar, konstigt, länge. När är det inte en snorkel där?
I. De ropar lite slött från ovan. Månne åt de två?
Tar ett tag, under upp. Nu skriker de högre.
Pekar, på väg, över räcket, ner.
Den lilla! Hon syns ej!
Försöker ta mig dit på nolltid, klumpigt.
Strax är jag där.
Ser: hon är på botten, ser uppåt, ser mig?
Något missnöjd, rör sig, lugn?
Jag går ner och drar upp henne - det har redan hänt.
Sen upp på kanten, millisekunds tvekan, till vem ska jag lämna?
De är nu här, börjar hjärtpump, konstgjord andning.
Jag är knappt stressad, kall i handling.
Ser på något sätt sätt att hon är levande.
Yalla doktor!
Hon spyr upp vatten och gnyr. Och så är det över.
Stort - tänker jag, men känner det icke.
Avdelad (avgränsad) och ändamålsenlig handling. Operationell och effektiv.
En maskin
Melody
No escape from the panta rei they said.
No escape from...now. Constant.
"without a gun, laying on a pile och gunpowder, singing".
Melody (swings, shifts, a way out, away)
No escape from...now. Constant.
"without a gun, laying on a pile och gunpowder, singing".
Melody (swings, shifts, a way out, away)
The fluttering of minds so extended...
Är det så att kärlekens vara försvunnit på grund av bristande koncentrationsförmåga?
Diallo...
...vampires we are. content for for none to see (to sea). Content at sea, as sea.
What if the blood could always float, stream, peace.
Alas, there is no time.
What if the blood could always float, stream, peace.
Alas, there is no time.
Blankt stengolv - då
Poesin har försvunnit, något...dröjer sig kvar...
Hur det var, där i början, lukten, känslan, magin...
Värt den, den lilla.
Slutet så starkt och början densamma. Symbolisk och dikotom.
Det är snarast känslan av lukten som är där?!
Fysiskt är jag tillbaka där, precis, jag började denna resan. I huset där jag bodde den första tiden.
Det faller tillbaka, jag ...enhandslöst, den andra gäller nuet.
Varför känns det så här?
Så kommer stagnationen
Nostalgin, ångesten.
Hur det var, där i början, lukten, känslan, magin...
Värt den, den lilla.
Slutet så starkt och början densamma. Symbolisk och dikotom.
Det är snarast känslan av lukten som är där?!
Fysiskt är jag tillbaka där, precis, jag började denna resan. I huset där jag bodde den första tiden.
Det faller tillbaka, jag ...enhandslöst, den andra gäller nuet.
Varför känns det så här?
Så kommer stagnationen
Nostalgin, ångesten.
2011-12-29 Landvetter
Om man drar linjer genom din livskronologi återkommer somliga händelser med hittillsvarande säkerhet.
Uppbrott-nedslag-nybyggande- i punkter, som cirklar.
Om man inte drar linjer, eller tvärdrar, finns kanske en annan geometri.
Linjerna blir rutmönster, system, tryggheter,
ej längre ska jag stå här, ej längre är det jag som står kvar
Uppbrott-nedslag-nybyggande- i punkter, som cirklar.
Om man inte drar linjer, eller tvärdrar, finns kanske en annan geometri.
Linjerna blir rutmönster, system, tryggheter,
ej längre ska jag stå här, ej längre är det jag som står kvar
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)