Trasigt

"Au nom du Père du Fils et du Saint-esprit, d' l'Imam et du Rabin; plus jamais ceci."

Jag måste bara fråga:

"Did the old songs taunt or cheer you
And did they still make you cry
Did you count the months and years
Or did your teardrops quickly dry"

Ja?

Flyt

Lite bättre. Friskt. Naturen.

Simpelt, enkelt. Vid en första anblick. Men sant.

Det går inte att göra något åt tidvattnet, solen, månen, strömmen.

Bara att flyta med.

Träsk

Ett varmt hotellrum i Manado. ACn fungerar inte. Inte livet heller.

Fast den funkar ju, men det är fortfarande varmt. En tryckande hetta som inte hotar att lämna.

Det har inte varit en lång dag. Det har varit en resdag. Gatumarsch i Manado i jakt på mat.

Tröttheten har brutit sönder försvaret, ej ens gamla vänner och nya platser förmår bygga upp det som raserats.

Jag orkar inte hålla emot.

Hettan har ett uns av sjukdom.

Den flyter in och tar över, förorenar sinnet, fräter försvaret, dimmar sikten. Tills bara det sjukna/brutna finns kvar. Tills morgondagen inte längre finns.

Som ändå finns. En dag till. Och en till. Och en till.

Ända tills dess att gårdagen inte längre finns. Nej, tills den inte längre känns.

Leave in green

Under ett träd är jag utstäckt. Den krona jag kan bära.

Löven är tjocka och gröna. Ljus silar ned och slår emot marken omkring och på mig.

Långsamt singlar ett löv mot marken, mot mig. Det är nästan runt. Det gungar medan det flyter nedåt.

Det landar mitt på min panna.

Utan att röra mig, spelar blicken genom trädkronan, skiftningarna i grönt. I randen syns fonden av klarblått, himmel, ljuset.

Och så som brister ett radband faller löven fler och fler i sjok. De närmar sig.

Tusen löv vaggar nu mot marken, medan jag ligger kvar, stilla, och ser allt ske.

Sakta täcks hela min kropp av bladen, nästan. Ansiktet förblir rent - förutom ett löv som ligger mitt på pannan.

Och nu är fonden firmamentet.

Hjärtat

Andra säger det mycket bättre, vissa saker ska man inte bråka med, ska man ta hand om, ska man inte ge bort, ska man inte utsätta för prövning. Men man tar hand om, man vårdar, man...men man måste ändå, för att...


-So, mister. Du har det igen.
- Jo..eller...
- Du är ju här igen
- ja
- Du kan inte sluta? Varför?
- Det är ju aldrig jag!...? Det är...inte
- Verkligen? men varför kommer du då tillbaka, hit. Till mig.
- Det är dom!
- Men du upprepar dig, i handling.
- Nej, eller jag, jo, det är dom som upprepar sig
- Du hjälper dig inte
- Nej, du ska ju hjälpa
- Du vet ju vad som hände sist...
- ja alltså...
- ...när du kom hit för hjälp
- jo
- Du minns vad jag sa?
- jo
- Tid (och tystnad) är det enda som hjälper
- Och det var vad som hände...tyvärr, tills nästa gång, tills denna gång.
- Och nu är du tillbaks
- Och du kan inte ge mig vad jag behöver, vad jag vill ha, vad jag måste ha.
- Som jag sa förra gången: nej
- Och nästa gång?
- ja, nästa gång?
- Nej, aldrig mer! ska jag tillbaka till dig, aldrig mer ska jag behöva det.
- Du är inte säker
- Jag... är... inte...säker...men inget annat kan jag sikta på. Inget annat.
- På så vis?
- Ja, alltså...Du hörde mig första gången.
- Det gjorde jag; hörde. Men hörde du?
- Klart jag gjorde, jag menar...
- Ja, vad?
- Jag lovar, det ...jag tänker det ska bli, jag vill, jag tänker jag känner, men det, Jag lovar ju!! Allt
- Igen
- Igen...jag lät mig fångas...igen, nej, inget fängsel!
-...
-...men hur...hur ska jag kunna sätta stopp?
- Kunde du sätta stopp?
- ...nej, men...
- Vill du sätta stopp?
- ...ja alltså...
- Är det ens bra att sätta stopp?
- ...
- Men vad gör du då här?
- Jag...har ingen annanstans att gå


för att "mina barn, låt oss inte älska med tomma ord utan med handling och sanning."

Jag försökte i alla fall

Och det straffar sig igen. Eller inte. Men man måste, jag måste.

And so, we go.

Till dem vi är. Och för att verkligen inte dölja mig. Detta är jag, i ljus och mörker, i strid och sorg, i glädje och språng.

Och just nu. Står det en bild i spegeln. Jag förstår att det är jag, men jag ser inte. Det är tomt, blicken är tom. Men utan ögonens hjälp kan jag ändå se.

Se att det gör ont

Ty, allt det som var och kunde bli är liksom förbi och slut.

In the sun

"You've spent some time, in the morning sun"

Det är varmt och ljust i solen, men den förbyts i måne. Månen smälter isen under våra fötter, vi sjunker, månen lyser starkt och bränner hjärtat. Vi är inte kvar när morgonen gryr.

"But what goes up, must come down"

Jag KAN inte acceptera det, det måste finnas ett annat ljus, ett från insidan, som inte slocknar, som inte sjunker ned bakom horisonten. Som alltid lyser.

I ljuset, jag ska stå i ljuset