Träsk

Ett varmt hotellrum i Manado. ACn fungerar inte. Inte livet heller.

Fast den funkar ju, men det är fortfarande varmt. En tryckande hetta som inte hotar att lämna.

Det har inte varit en lång dag. Det har varit en resdag. Gatumarsch i Manado i jakt på mat.

Tröttheten har brutit sönder försvaret, ej ens gamla vänner och nya platser förmår bygga upp det som raserats.

Jag orkar inte hålla emot.

Hettan har ett uns av sjukdom.

Den flyter in och tar över, förorenar sinnet, fräter försvaret, dimmar sikten. Tills bara det sjukna/brutna finns kvar. Tills morgondagen inte längre finns.

Som ändå finns. En dag till. Och en till. Och en till.

Ända tills dess att gårdagen inte längre finns. Nej, tills den inte längre känns.