Path of darkness

En sista attack rakt in i glittrande livet, mörka kaoset.

Ett avslutande uppror, rebelliskt lätt.

För att i fullständig extas...dra.

Den mörka vägen beträdd.

För att sedan fullkomligt försvinna, och återuppstå från den ljusa i en ny, helt ny, skepnad.

Precipice

När dimman lagt sig, röken sinat, blodet torkat....

Efter allt. Står jag där. På bron, på kanten av framtiden.

Jag drar ett djupt andetag, två snabbare till. Ser ut, framåt, nedåt. Men blicken skuggar bara. Trots att det är över väntar jag däruppe, väjer jag mitt nästa steg. På grund av att det är över...

Det jag kämpade för, det jag var, för att vinna måste man ge allt. Och när vinsten är hamn finns inte längre något att ge. Inget att ge för.

Så jag står kvar, väntar...njuter av ögonblicket då världen bakom försvunnit och världen framför bara är oändlig potential och min.

Innan allt det tar slut; nej, innan allt börjar.