Skarpa linjer, raka byggnader, geometriska figurer. Ute. Nålstick av ljus.
Inne - cigarrer, whisky, män.
Livet är där, på balkongen. Mittemellan.
Varmt, hett, rått, naket.
Jag tänker att kanske ökar röken i styrka, den sprider sig, täcker mer och mer rum. Flyter ut på balkongen ängs marken, växer upp till våra öron och ut över räcket till staden. Den täcker alla nålstickslysen som är stungna genom den svarta, svarta betongen, stålet, glaset.
I den kärva röken känns livet hårdare. Det gör ont, men inte för mycket.
