Solen går upp igen. Men vi missar den. I mörkret är stadsljusen nålar som prickat in hål i fonden av mörka konturer. Vi ser våra andar flyta ut och samman med staden. Vi skär blicken genom allt, till själva kärnan; och stänger dörren.
När solen sedan håller staden uppe, stagar skyskrapor och hus, har det redan blixtrat och passerat.
Natten är oss förbi. Och bara morgonen...som inte ens finns, har dagen oss redan fastslagna i sina bojor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar