Vad har det blivit av dej?

Till slut, i avskildheten ger jag upp vid faktumet att kanske ändock, vill jag.

Det är svårt att se vad som faktiskt blivit, vad som värkt fram.

Men något är det, som rinner av, irriterar, känslan av att det inte längre är...detsamma.

Det går inte riktigt att konsolidera det i ett handlingsmönster.

Eller, vad värre är, med självuppfattningen.

Och då följer en kollision.

Eller en klyfta