På kort tid (förfluten sommar), 48 timmar, sägs orden ovan till mig av två olika människor, av varandra oberoende. Varför just jag? Ska inte behöva säga det, inte till er, inte då, inte nu. Men så blev det. Jag sa det. Varför blev det inte...för...mnej? Säg säg säg, snälla säg det igen igen igen. Stopp, sluta. Men det regnar, det bara regnar. Och regnet slår mot mig, mot mina läppar...det smakar nåt smakar det så kostar det...är det...salt? i sanning
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar