"Jorden snurrar så brutalt"

Händelser staplas på varandra, tillsammans med dagarna, tillsammans med måstena och människorna. Var sak har sin tid och plats. Men så samlas dagarna , sorgerna trycks samman till diamant, till alldeles för lite tid och en arm räcks ut i gravitationens slunga och grabbar allt, tar allt som finns att få, alla chanser, alla tillfällen.

Det blir så många så många, och minnena försvinner nästan, den ena dagen fyller till brädden det som tidigare varit, det finns ingen gårdag och nuet, ja nuet -det efterlängtade, önskade - existerar på bekostnad av allt annat. Och plötsligt förstår vi att det är ett högt pris.
Nuet har växt sig så stort, så pressande och akut att vi inte ser oss själva längre. Vi tar ett steg åt sidan. Det går inte, vi försöker ställa oss utanför ett ögonblick det tar emot, det blir svårt, vi kommer inte loss.

Vi måste bryta oss ur.

Åka bort.

Dra.