Wake the sea of silent hope

Ha! Det skulle varit mer spektakulärt om jag lovat. Lovat att inte, lovat att aldrig. Smart nog...men underförstått. Regelvidrigheter? Helt oväntat....ja, helt oväntat. Eller var det? Beror på var jag startar, ett och annat har hänt ändå. Och ett slut. Intressant, eller?....fuck.

Fast nu är jag helt fel ute. På bara några dagar är allt jag tidigare skrivit förbi. Jag har krossat slutet, dränkt det förflutna, rört händelsernas centrum. Historien är borta och marken under mina fötter finns inte mer. Har jag nånsin gjort något smartare?

Riktigt så historielös är jag inte, men vem minns nu. Allt finns kvar. Alla finns kvar. Minnena finns kvar. Men starten är flygande. Utrymmet har vidgats. Och ryggen är fri.

Men vad händer nu?

Hahaha, jag har ingen aning